Veckan började iaf som alla andra veckor med rätt mycket jobb, lite träning & en del tv-tittning. Gabbe hänger fortfarande med mormor & farmor om dagarna medan Affe trivs bättre än någonsin på dagis.
Affe tjatar dagligen om sina STORA intressen - Jakt & hockey... I lekens värld är han å endera jagar björn eller älg, eller så är han med farbror eller kussen på match.
Veckan började - trots jobbstressen - så bra, men i slutet av möttes jag av det värsta...det tragiska... det oförståeliga...
Min kropp frös & i mitt huvud visade sig samma scenario som för snart tre år sedan... om och om igen... panik inom mig även fast jag egentligen inte kände henne... ångest över hur jag kunde tänka på mig själv när det nu var andra som behövde få alla tankar... Panik...
Önskar att jag kunde hjälpa... säga att det går över... att allt kommer att bli bra...men det går inte över... man lär sig leva med det & minnas det goda, men sorgen & saknaden kommer alltid att finnas.
Tänker på alla er som stod henne nära.... alla er som blivit tvungna att gå genom det här, men ta hand om varandra och minns henne som den fantastiska människa hon var, prata om henne, gråt för henne & skratta! Hon finns fortfarande om än inte här... minnena ska alltid leva kvar!
Saknar dig min älskade syster!
Kram vännen!
SvaraRaderaVännen... kram på dig, det finns inte ord...
SvaraRaderaJättefint skrivet. Det är på pricken så det är. Jag har varit med förr, även om inte riktigt på så här nära håll. Tungt tungt.
SvaraRaderaKram på er alla!
SvaraRaderaLåvan min vän, vad fint skrivet. Vet att det finns vänner som tycker om dig och bryr sig massor. Du är inte ego. Du är mänsklig. Kram
SvaraRaderaPuss på dig vännen!
SvaraRadera